Mer än ett pussel

Plockar ihop julpusslet och tänker på bilden av livet som ett läggspel – som lösryckta bitar som tillsammans bildar en helhet – och jag undrar; stämmer det? Är livet bara summan av delarna, är det som betyder något bara det jag har ord för – det jag ser framför mig? Knappast.

I slutet av det turbulenta 1600-talet levde i England en ädling som ifrågasatte det där. Anthony Ashley-Cooper, Earl of Shaftesbury, Baron Ashley of Wimborne St. Giles, Baron Cooper of Pawlet (1671-1714) menade att du och jag är födda med ett naturligt sinne för skapelsens harmoni – dess ursprungstanke.

Går vi på stranden plockar vi gärna upp en rund och färgrik sten, kliver vi upp på bergets topp, spärrar vi upp ögonen och säger – Wow. Ingen har lärt oss att uppskatta det där – det kommer sig alldeles naturligt för oss. Varför? Jo, för att skönheten blottlägger naturens fantastiska skönhet – skapelsens djupare harmoni.

På samma sätt är det med det som är rätt och fel, säger han. Visst finns det logiska lagar och förnuftiga förordningar för varje samvetsgrann samhällsmedborgare att hålla sig till, men detta till trots och alldeles oavsett vad lagbok och hederskodex säger hävdar Shaftesbury att de flesta människor rent instinktivt känner på sig vad som är rätt och fel.

Den goda handlingen blottlägger naturens grundläggande godhet – skapelsens djupare harmoni.

Den djupare harmonin – det i tillvaron som är rätt och sant, skönt och äkta – allt det där finns där, under ytan, och det gäller för oss människor att upptäcka det där – och visa det för andra.

Hur då?

Jo, exempelvis genom att skapa vackra ting och utföra sköna handlingar.

Varje landskap har sina färger och former. Ta vara på dem. Bygg hus som samspelar med naturen, forma parker som bjuder på skönhetsupplevelser, komponera musik som uttrycker djupare harmoni. Lev och handla med medmänniskans bästa för ögonen. Var generös, ärlig och empatisk – inte för anständighetens skull utan för att det stämmer överens med hur det är tänkt att vara.

Att du gör rätt visar sig, säger Shaftesbury. Det vet man genast när man ser och upplever det.

Mycket vatten har runnit under vetenskapens broar sedan Shaftesburys tid. Att naturen är antingen god eller ond har Darwin lärt oss betvivla, och i mötet olika kulturer emellan inser vi att idéerna om vad som är skönt varierar. Men ändå, ändå tilltalas jag av tanken på att det bortom allt nyttigt och funktionellt finns något mer – något som talar till mig om det sanna, äkta, sköna jag anar men inte förmår fånga i handen – inte hantera likt en foglig pusselbit.

Det om vilket psalmisten skaldar; När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom?

Alice Tegnér uttrycker det så poetiskt i en av sina barnvisor:

Det nyttiga måste ju finnas mor
Man måste ha kläder och mat och skor
Och allt möjligt annat som mänskor behöver
Men tänk, allt det vackra, det blir liksom över
För se hur det glittrar där nere i ån…
Och se hur de ulliga skyarna fara
Jag står här och ser och nu undrar jag bara:
Var kommer det vackra ifrån?
Säg, mor…

Johan Dalman

Kaplan i konventet