Riddare och munkar

Riddare och munkar

Gud vill det! Genljöd den flammande appellen över Europa. Året var 1095 och påven Urban II hade samlat till kyrkomöte i Clermont och manat Europas andliga och ridderliga elit att ta det röda korset och dra i härnad för att befria den Heliga graven i Jerusalem.

Då hade redan omkring år 1080 Johanniterorden grundats i Jerusalem, där ett stort hospital och härbärge för pilgrimer tidigare anlagts nära den Heliga graven, kristenhetens främsta vallfartsort.

Ordens syfte var ursprungligen liksom i dag humanitärt. Men sedan Jerusalem erövrats och Konungariket Jerusalem upprättats år 1099 fick Orden även militära uppgifter, såsom skydd åt sjukhus, eskort av pilgrimer och väpnad kamp i korsriddarnas led. Militära uppgifter kom under de följande århundradena stundtals att överskugga de humanitära.

År 1113 fastställdes Johanniterordens rättsliga status genom ett dekret av påven Pascal II.

Andra andliga riddarordnar

I det Heliga Landet verkade under medeltidens första århundrade även andra andliga riddarordnar, bland dem Tempelherreorden och Tyska Orden.

Tempelherreorden ansvarade främst för pilgrimernas skydd och säkerhet. Medlemmarna deltog även i försvaret av Konungariket Jerusalem och för skyddet av den forna tempelplatsen och andra, för kristenheten, viktiga områden och byggnader.

Tempelherreorden hade omfattande egendomar i särskilt Frankrike. Konung Filip IV av Frankrike beslagtog dessa egendomar och lät avrätta ordens ledare i början av 1300-talet. Tempelherreorden upphörde därmed för alltid att existera.