Johanniterorden i Sverige

Johanniter vid Mälaren

Under medeltiden verkade Orden i Sverige genom klosterbröder tillhörande prioratet Dacia, omfattande de tre nordiska länderna Danmark, Norge och Sverige.

Huvudkloster var förlagt till Antvorskov på Själland i Danmark och lydde under den tyska tungan.  Johanniterbröder kom i slutet av 1100-talet till Sverige och uppförde ett kloster vid den engelska missionären Eskils grav i den nuvarande staden Eskilstuna nära Mälaren.

Klostret blev snart ett centrum för omvårdnad av sjuka och gamla. Förböner hölls särskilt för dem som stödde klostrets verksamhet med penninggåvor och donationer av gårdar och hemman. Åtskilliga av medeltidens svenska furstar och stormän, bl. a. konung Magnus Ladulås, gav rika skänker.

Kloster i Stockholm och hospits i Kronobäck

På 1300-talet grundades ett mindre kloster i Stockholm, en filial till klostret i Eskilstuna. Johanniterbröderna fick även ett område inom staden, där man kunde lagra och omlasta de varor som fördes med segelfartyg från Eskilstuna till Stockholm.

Klostrets årliga tribut sändes till Antvorskov för vidare befordran till Ordensregeringens uppehållsplats.  Mot slutet av medeltiden drev Johanniterbröderna även ett hospits i Kronobäck norr om Kalmar.

I Stockholm invigdes en Johanniterkyrka av biskopen Otto Svinhufvud i början av 1500-talet i närvaro av landets riksföreståndare Sten Sture d.y. och många av stadens präster och stormän.

Gustav Vasas hårdhänta reformation på 1520-talet och den konfiskation av kloster och kyrkor, som följde i dess spår, ledde till att Johanniterorden temporärt utslocknade i Sverige.